Ty publiken var bara en: Lisbeth. Å andra sidan är hon bandets allra trognaste fan och groupie och har varit med från den bittra begynnelsen, och stod dessutom 1982 och tröstade nyaste folkbandsbebisen medan föräldrarna levde loppan på scen.
The Bokenäs Tapes - dock nästan utan tejp. En halvakustisk "Husbåt på Vättern", nedladdad i en Samsung Galaxy, är det enda ljud som förevigades.
Och Hink Sessions, eftersom bandets percussionist (och hovfotograf) glömt trumsetet i forntiden, och fick nöja sig med att - med den äran - klappa takten på en röd hink (bilden)..
En akustisk "Cykla upp till Bymarken" var så överjordisk att till och med dess bittraste motståndare (inom bandet) rördes till tårar. Och "Huskvarna Huskvarna" - nästan bortglömd ända sedan debaclet i Brahesalen och återupprättandet på Bacchi Lyra - var inte heller dum. Om "Blinkande grön gubbe" lyckades lösa en biljett till fortsättningen återstår dock att se (och höra).
Kanske blir det snart ett kapitel till, redan 2014. Watch out Bondstorp, seismologerna spår att Smålands Folkband kan få ännu ett utbrott.
I så fall med större publik. Kan man hoppas.
