...är arenor där Smålands Folkband aldrig framträtt. Än så länge. Du som funderar på att arrangera konserter där under de närmaste 20 åren, ska absolut reflektera på att engagera Folkbandet.
På de flesta andra scener i jönköpingstrakten har Smålands Folkband dock spelat, vilket framgår av konsertkalendern här, där de flesta av gruppens spelningar under åren 1979-2002 finns med. (Om du har kännedom om någon som av någon anledning inte nämns här eller har kompletterande information - välkommen med din kommentar,)
Trevlig läsning! Musiken beställer du från Ginza eller cdon.com. (Skojar bara.)
onsdag 1 september 2010
2010 - Folkbandet på museum
Det blåser kallt från Vättern...
30 år efter Barnens Stadsparksdag hamnar Smålands Folkband på museum
Långfredagen 2002. Folkbandets medlemmar lade ned instrumenten och spriddes åter för alla vindar.
Än var det länge till 2022.
Men i motsats till många andra band som inledde sina karriärer på 70-talet levde samtliga Smålands Folkbands medlemmar i högönsklig välmåga. Embryot till nya återföreningar fanns och alla sju hade en gång visat att dom var redo.
Så i maj 2010 när kallelsen kom - från självaste Jönköpings Läns Museum - så var betänketiden kortare, liksom startsträckan. Repetition genomfördes, nästan mangrant, i Göteborg första söndagen i juni.
Ännu en, lördagen 12 juni, i Ungdomens Hus (!) i Jönköping, denna gång med alla sju originalmedlemmarna. Händelsevis första gången sedan långfredagen 2002, då alla träffades.
Soundcheck på Länsmuseet på eftermiddagen. Gemensam måltid på Smedjegatan. Lite rastlöst strosande i museets dolda vrår, bland alla de målningar av John Bauer som i vanliga fall är museets stolthet, och sedan - efter en ändlös och delvis missvisande introduktion av intendenten Lars Östvall, själv medlem i muséets eget band - plats på scen!
Öppningsnummer: A6 Kanoner. Extranummer: A6 Kanoner. Däremellan: Husbåt på Vättern, Grävling i jul, I Norrahammar, Var blev nya tiden av och Cykla upp tll Bymarken. För omväxlings skull hade gruppen tillgång till professionell utrustning och kunde leverera en rad korta, ilskna nummer som blev en välgörande kontrast till de drömska och perfekta klangerna från Ragnarök, som spelade före.
"Vi hade tur med allting utom vädret"... Utom tvekan var detta Smålands Folkbands kallaste utomhusspelning någonsin, den iskalla vinden från Vättern (ökänd från en av gruppens låtar) fick junikvällen att kännas som mars. Och säkert var det detta, snarare än det musikaliska utbudet, som fick många potentiella åskådare (både nya och gamla beundrare) att utebli.
Var Smålands Folkband vackrare än någonsin? Troligtvis. Bättre än någonsin? Det påstod inte så få vittnen, sådana som varit med från första början. Äldre än någonsin? Otvivelaktigt!
Gruppens gemensamma ålder vid denna senaste spelning torde uppgå till typ 380 år, vilket kan jämföras med 170 år 1982. Annars var det mesta sig likt. Inget av medlemmarnas barnbarn (nja, det är faktiskt bara en i gänget som har, men han är både mor- och farfar) fanns dock, turligt nog, i publiken.
Man vill ju inte känna sig gammal.
30 år efter Barnens Stadsparksdag hamnar Smålands Folkband på museum
Långfredagen 2002. Folkbandets medlemmar lade ned instrumenten och spriddes åter för alla vindar.
2003. 2004. 2005. 2006. 2007. 2008. 2009. Åren gick. Bandet vilade stilla i sin sarkofag i det milda skenet från sin egen myt.
Än var det länge till 2022.
Men i motsats till många andra band som inledde sina karriärer på 70-talet levde samtliga Smålands Folkbands medlemmar i högönsklig välmåga. Embryot till nya återföreningar fanns och alla sju hade en gång visat att dom var redo.
Så i maj 2010 när kallelsen kom - från självaste Jönköpings Läns Museum - så var betänketiden kortare, liksom startsträckan. Repetition genomfördes, nästan mangrant, i Göteborg första söndagen i juni.
Ännu en, lördagen 12 juni, i Ungdomens Hus (!) i Jönköping, denna gång med alla sju originalmedlemmarna. Händelsevis första gången sedan långfredagen 2002, då alla träffades.
Äntligen var Smålands Folkband museiföremål! Själva anledningen till konserten var museets utställning och föreläsningsserie till proggrörelsens och 60-70-talens vänstervågs lov. Ett sammanhang där Smålands Folkband i sin egenskap av raffig vuxenpunk näppeligen passade in. Men upproriska och aningen (pretto)politiska var ju texterna. Och lokala, som påpekats i åtskilliga andra sammanhang.
Soundcheck på Länsmuseet på eftermiddagen. Gemensam måltid på Smedjegatan. Lite rastlöst strosande i museets dolda vrår, bland alla de målningar av John Bauer som i vanliga fall är museets stolthet, och sedan - efter en ändlös och delvis missvisande introduktion av intendenten Lars Östvall, själv medlem i muséets eget band - plats på scen!
Öppningsnummer: A6 Kanoner. Extranummer: A6 Kanoner. Däremellan: Husbåt på Vättern, Grävling i jul, I Norrahammar, Var blev nya tiden av och Cykla upp tll Bymarken. För omväxlings skull hade gruppen tillgång till professionell utrustning och kunde leverera en rad korta, ilskna nummer som blev en välgörande kontrast till de drömska och perfekta klangerna från Ragnarök, som spelade före.
"Vi hade tur med allting utom vädret"... Utom tvekan var detta Smålands Folkbands kallaste utomhusspelning någonsin, den iskalla vinden från Vättern (ökänd från en av gruppens låtar) fick junikvällen att kännas som mars. Och säkert var det detta, snarare än det musikaliska utbudet, som fick många potentiella åskådare (både nya och gamla beundrare) att utebli.
Var Smålands Folkband vackrare än någonsin? Troligtvis. Bättre än någonsin? Det påstod inte så få vittnen, sådana som varit med från första början. Äldre än någonsin? Otvivelaktigt!
Gruppens gemensamma ålder vid denna senaste spelning torde uppgå till typ 380 år, vilket kan jämföras med 170 år 1982. Annars var det mesta sig likt. Inget av medlemmarnas barnbarn (nja, det är faktiskt bara en i gänget som har, men han är både mor- och farfar) fanns dock, turligt nog, i publiken.
Man vill ju inte känna sig gammal.
20 år senare - 30 minutes of fame
Spelningen på Bacchi Lyra i november 1982 tycktes bli den sista. Smålands Folkbands medlemmar gav sig ut på egna äventyr långt från Smålands Folkblad och Jönköping. Sven, Ingrid, PAF och Blonde hamnade alla i Göteborg, dit även Nina anslöt på 2000-talet, fast då var Sven redan sedan länge tillbaka i Jönköping (via Hjulfhult, händelsevis).
Odd flyttade till Skåne på 2000-talet, så i dagsläget är det endast Peter J som varit Jönköping trogen hela tiden. 2010 bor fyra folkbandare i Göteborg, två i Jönköping och en i Skåne.
Så allt var över. Trodde alla, även historieböckerna. Men år 2002 kom det förbluffande erbjudandet att spela igen - som förband till Nationalteatern på Huskvarna Folkets Park.
Ganska så häpnadsväckande med tanke på att Smålands Folkband aldrig var så¨framgångsrika som myten möjligen antydde 2002, och att gruppens sju medlemmar inte en enda gång träffats på en och samma gång sedan 1982. Några repetitioner hade med andra ord inte genomförts. De flesta hade lagt instrumenten och mikrofonerna på hyllan.
Skulle man? Vågade man? Kunde man? Risken att göra sig till åtlöje inför tusen åhörare var ansenlig, men längtan efterr "15 minutes of fame" var ännu större, visade det sig.
Smålands Folkband tackade ja. Och lyckades till och med, en dag i mars 2002, samlas alla till en repetition i ett garage i Huskvarna. Denna händelse uppmärksammades både i Radio Jönköping och i JP. Myten bara växte.
En andra repetition genomfördes samma dag som spelningen, på själva långfredagen 2002. Sedan var det dags att testa ljudet i Folkets park, varefter vidtog en ganska nervös väntan.
Denna nervositet blev inte mindre när Smålands Folkband till sist åter stod på scen, 28 mars 2002, och de första ackorden av "A6 Kanoner" hördes, för första gången på nästan 20 år. En fullkomligt fullsmockad Parketten, 1300 åhörare, bevittnade händelsen - bland dem Jönköpings styrande kommunalråd Peter Persson, två tonårsdöttrar, stolt bärande sina Smålands Folkband-t-shirts, samt ett antal mer eller mindre lösa förbindelser till gruppen.
Med tanke på omständigheterna får man nog säga att det gick jättebra. Lite ringrostigt kanske, då och då, men publiken var entusiastisk och gruppens medlemmar kände sig med tiden allt mindre nervösa. Smålands Folkband drog igenom "A6 kanoner", "Flytta till Vättersnäs", "Riv ni era kyrkor", "Lennart Hall", "´Grävling i jul", "I Norrahammar", "Husbåt på Vättern" och "A6 kanoner" en gång till.
Som en en exttra bonus kastade Odd ut ett antal överblivna exemplar av proggrörelsens tidning Musikens Makt bland de förtjusta åskådarna.
- Välkomna till Smålands Folkbands nästa spelning - år 2022...
Med dom orden lämnade Smålands Folkband scenen. Omtumlade men glada och stolta. "30 minutes of fame", som det stod i hyllningsartikeln i Jönköpings-Posten några dagar senare.
Det var över. Igen. Trodde alla.
Tidningarna hade mycket att skriva om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)