Unplugged at Bacchi Lyra november 1982

Smålands Folkband fick Jönköpings-Posten att skälva i grunden

1982 började hjulen snurra långsammare på ekipaget Smålands Folkband. Basisten "Hot Hedvig" Ingrid bodde i Egypten med sin pojkvän, flera andra i bandet stod också och packade kappsäcken med sikte på Göteborg.

Men en sista spelning skulle det bli. Att det var den sista spelningen (på 1900-talet, alltså) var det nog ingen som anade men däremot förstod dom flesta att det var det kanske bästa framträdandet någonsin, och helt klart den mest tacksamma publiken.

Bacchi Lyra var en klassisk visklubb i källarvalven under Jönköpings-Posten - bara en sån sak! - som genom åren hade gästats av alla stora svenska vissångare, några mindre kända samt inte så utländska storheter. Dit inbjöds alltså Smålands Folkband, men tanken var att det hela skulle ske akustiskt...

Akustiskt! Smålands Folkbands medlemmar hade alltid - något ologiskt - trott att de små defekterna i kunnandet och framförandet doldes av högtalarna. Att spela och - inte minst - sjunga i en lokal där man (i teorin) kunde höra en knappnål falla, skrämde med andra ord skiten ur somliga.

Gruppen var dock mera smickrad än skrämd och bestämde sig för att ställa upp, dock med elektrisk bas och med trummisen förvandlad till "percussion".

Och vilken spelning det blev! Publiken var nämligen, minst sagt, med på noterna. De lokalironiska klacksparkarna i texterna hördes ju bättre än någonsin, och om sångarna sjöng falskt nångång... Ja, vem gör inte det?

Det visade sig att "A6 kanoner" och "Husbåt på Vättern" var som gjorda för unplugged, "Cykla upp till Bymarken" är ju akustisk till hela sin natur,.

För att inte tala om "Flytta till Vättersnäs". Tänk att höra hela publiken sjunga med i refrängen och klappa takten, det var som om låten aldrig skulle ta slut...

Så om Bacchi Lyra var slutet för Smålands Folkband, så var det verkligen ett lyckligt slut.

(Fast - visade det sig - fortsättning följde. Nästan 20 år senare.)